När Ingmar Bergman på Bibi Anderssons inrådan beslutade sig för att överge de lättsamma komedier han ägnat sig åt de senaste åren gjorde han det till förmån för denna existentiella film om en grubblande riddare som spelar schack med döden och bland annat möter ett sällskap gycklare under medeltidens pesthärjningar. Det sjunde inseglet skulle komma att bli en av regissörens egna favoriter och den av Bergmans filmer som det har refererats mest till inom populärkulturen.

Inspelningen började den 2 juli 1956 och den första scenen i filmen, just den där riddaren Antonius Block (Max von Sydow) tar ett parti schack med Döden (Bengt Ekerot) för att skjuta upp dödsögonblicket, spelades in vid Hovs hallar. Scenen var från början tänkt att spelas in under soluppgången i öster på Alvaret på Öland men det blev istället solnedgång i väst vid Hovs hallar. Inspiration fick Bergman från den medeltida målningen ”Döden spelar schack” i taket i Täby kyrka. Fotografen Gunnar Fischer minns att inspelningen vållade en del problem; att släpa en 100 kilo tung kamera ner till klappstensstranden var inte helt okomplicerat. 

Om ljussättningen har Fischer sagt: ”Man ser att var och en har en tvåkiloslampa bakifrån på sin profil, och detta måste ju betyda att du har två solar, sa dom till mig. Ja. Det är nog alldeles rätt, sa jag. Men kan man acceptera att Döden sitter och spelar schack så kan man också acceptera två solar […].”

Även scenen smultronmåltiden med gycklarfamiljen samt filmens slutscen, där Döden leder sina offer i en danse macabre, är inspelade vid Hovs hallar. Bergman berättar själv i Bilder:

”Slutscenen med Döden som dansar bort med vandrarna kom till i Hovs hallar. Vi hade packat in för kvällen, det var oväder på gång. Plötsligt såg jag ett märkvärdigt moln. Gunnar Fischer kastade upp kameran. Flera av skådespelarna hade redan begivit sig till förläggningen. Några passare och turister dansade i deras ställe utan att ha en aning om vad saken gällde. Den sedermera så berömda bilden improviserades på några minuter.”